Beetlejuice recension: fullpackad musikal låter inte en liten sak som döden hindra den från att sätta upp ett riktigt jävla show!
Publicerad den 29 maj 2026
Vi har väntat ett helt liv på att Beetlejuice the Musical ska knacka tre gånger på West Ends dörr, och precis när vi trodde att alla förhoppningar om en transfer var döda och begravda, kom den sprängandes ur undre världen (Broadway) och in på Prince Edward Theatre. Sandmaskar slingrar sig längs teaterns väggar, klingande karusellmusik skrålar, gröna och lila ljus lyser över publiken, och det ikoniska 'Betelgeuse, Betelgeuse' blinkar framför ridån. Nu när föreställningen äntligen är här slösar den inte en sekund på att förtjusa (och äckla) sin publik. Det är showtime långt innan ridån går upp.
Beetlejuice har haft stor framgång på andra sidan (Atlanten) – den 8 gånger Tony Award-nominerade produktionen inledde sitt (dödliga) liv i Washington innan den överfördes till Broadway och sedan vidare till flera USA-turnéer. Kultfavoriten har funnits ett tag, men till skillnad från herr Juice's andedräkt är produktionen fortfarande fräsch, med nickningar till aktuella händelser och populära, moderna ikoner. West End-anpassningen har också helt fördjupat sig i brittisk kultur. Det finns hänvisningar till Matilda och Paddington, och Andrew Lloyd Webber får också en kort cameo – dock inte lika smickrande som den i Jamie Lloyd's Sunset Boulevard…
Det här är ingen levande bild-för-bild-återgivning av 1988 års film ("Vi avviker från källmaterialet!" utbrister David Flynn's Beetlejuice tidigt), men det är så mycket bättre för det. För det första förekommer den här Beetlejuice betydligt mer än Michael Keaton's exorcist (titelrollen har bara 17 minuters skärmtid). Tyvärr för Lydias mamma är hon död i den här versionen (vilket så vältaligt framförs i Lydias (Hannah Nordberg) låt 'Dead Mom').
Även om manuset har ändrats något – dålig elinstallation skickar Maitlands (Waitress-kollegorna David Hunter och Chelsea Halfpenny återförenas i livet (och döden) som det olyckliga paret) in i Beetlejuice's rike, och Delia är nu en livcoach, inte en skulptör – har showen behållit alla de bästa momenten från filmen. Vi ser det döda fotbollslaget, en sekreterare som röker genom sin luftstrupe, Bob gör ett kort framträdande, och vi får en längre version av Banana Boat Song (Day-O) och Jump in the Line (Shake, Senora). Du kommer definitivt inte känna dig lurad.
Ironiskt nog för en show om döden är den här fullspäckad med liv. Flynn är ett virvelvindliknande kaos av energi när han tilltalar publiken, kastar ukuleler ner i orkesterdiket och skapar total oreda i 2 timmar och 30 minuter. Det känns osäkrat och ostyrt, och är dödsroligt. Hannah Nordberg är en uppenbarelse som dödsbesatta Lydia Deetz. Hon gör sin West End-debut i rollen, är hjärtat som slår i föreställningen och framför spöklika ballader med mer eld än helvetets djup.
Aimie Atkinson spelar Deetz's inbyggda livcoach, Delia. En av musikalens mest framstående prestationer – Atkinson kastar verkligen in sig i rollen (bokstavligen) och är nästan lika galen som den randige exorcisten själv. Hon är ondskefullt rolig och njuter verkligen av 'Beetlejuice-kaoset'.
Fullspäckad med magiska praktiska effekter, pyrotekniker, hilariska nummer ("Creepy Old Guy" var en personlig favorit), och för att inte tala om "en jättestor jävla sandmask", är Beetlejuice en fullpackad musikal som inte låter en liten sak som döden stå i vägen för att sätta upp ett riktigt jävla show.
Beetlejuice spelas på Prince Edward Theatre till den 17 april 2027.
Susan Novak has a lifelong passion for theatre. With a degree in English, she brings a deep appreciation for storytelling and drama to her writing. She also loves reading and poetry. When not attending shows, Susan enjoys exploring new work and sharing her enthusiasm for the performing arts, aiming to inspire others to experience the magic of theatre.
Stay in the spotlight
Get the latest theatre news, reviews and exclusive offers straight to your inbox.
